Ligger nu nedbäddad i den säng som är den allra skönaste av de olika sängar jag brukar sova i. Den i torpet. Det är andra kvällen och natten här för i år. Alldeles för sent, kan tyckas. De ljusaste nätterna är ju visserligen nu, men även maj bjöd på mycket fint torpväder.
Oro, orkeslöshet, sorg, förlamning och viljan att vara någon annanstans har gjort att jag inte kommit mig för, inte förmått, ta mig hit tidigare. Men nu vilar jag äntligen i min favoritsäng. Med utsikt över den säng Vanja borde ligga i. Men Vanja ligger i en ställbar säng på lasarettet och väntar på att de ska tömma en stor abcess i hennes buk i morgon. Hurra, tycker vi. Inte för att det är speciellt kul att ha en snabbt växande och jävulskt ond abcess, men det är fan så mycket roligare än en snabbt växande tumör.
Ulrika, som nog sover i sin egen säng nu, städade bort de flesta muslortar och spindlar medelst dammsugare för flera veckor sedan, medan jag mest tassade efter på ett något förvirrat vis och våttorkade med en trasa lite här och där. Tack, älskade du!
Fick lov att dammsuga lite fler lortar när jag kom hit i går, innan jag bäddade och fixade i ordning med alla täcken och kuddar och madrasser och annat som övervintrat i min musfria källare. Men kattan, finaste Lisa för själen – numer också Lisa the Mean Killing machine – har verkligen gjort sitt jobb och lämnat efter sig en skara på tre mus-lik under det första halva dygnet härute. Hoppas det var just de möss som fribajsat här inne. Gillar inte muslort. Och så vill jag ha lugn och ro när jag sover.
När jag kom ut hit i går möttes jag av pappa, en nyklippt gräsmatta och nytrimmat längs med elstängslet.
Vilken tur och vilken oerhörd ynnest att jag har vänner och familj som ser till att jag kan vara här! Utan all hjälp jag får skulle jag nog inte orka. Det är svårt att inte klara allt själv, att verkligen behöva hjälp, men jag är ändå väldigt glad att jag hann skaffa både torp och katt innan återfallet – efter kronikerstämpeln hade jag aldrig vågat göra det.
Och det här, ett gammalt soldattorp med alldeles vildvuxen trädgård där tistlarna nog är flest, är ju en av mina favoritplatser på jorden.
AnnaKarin var här en sväng i kväll och delade min favoritplats med mig. Hon kom med sallader och bakelser och även med en störtskur, så vi tände ljus och satt inne och åt gott. Passade ypperligt med massa god mat eftersom jag måste fasta i morgon. Då är det dags för en av de sängar som hamnar längst ner på listan över sängar jag brukar sova i, nämligen en sjukhussäng. Men det blir bara för några timmars vila i samband med att jag ska injiceras med någon radioaktiv isotop innan den PET/CT det nu, äntligen, är dags att göra. Men till kvällen sen… då blir det favoritsängen igen.
Sov gott, vilken säng du än befinner dig i!
Inte ytterligare en blogg om cancer 
Äntligen torpet … Skönt för dig å jag håller alla tummar idag … Men hoppas du får en bra midsommarhelg 🍓🍉🎂🍷❤️ kram Gunilla
Började läsa din blogg för ett tag sen, läste igenom alla dina inlägg och trots att jag inte alls känner dig har du fångat mig med din text. Jag funderade på dig för någon dag sedan och hoppades att du skulle orka dig ut till torpet! Du verkar ha det så underbart du kan där ute! Styrkekram Ida
Jag är glad att jag FÅR hjälpa dig! Oavsett om det är med muslort, dammråttor eller vad du kan behöva hjälp med 🙂
Kramar i massor ❤️
svägerskan U
Har saknat dina inlägg och är så glad att du mår bättre o dessutom kan i ditt paradis!
Hej! Vad skönt att du är i torpet och myser! Hoppas röntgtgen gar bra och att de inte hittar nat underligt. Stor sommar’kram fran mig och ny liten pojke som äter hela tiden!